Åre, vad ska jag säga?! Helt alldeles underbart, mysigt, fantastiskt, stämningsfullt och rogivande. Det här har varit den absolut bästa resan i mitt hela liv och jag flög hem igår med tårar i ögonen och va beredd att göra mycket för att få stanna lite till. Ingen stress, inga kissluktande tunnelbanor och väldigt glada och trevliga människor!

Allt har varit toppen, hotellet va underbart med en enormt vacker utsikt. Vi har ätit världens godaste hamburgare, där en variant va en vanliga enkel burgare med mozzarella och god dressing och en variant gjord på älgfärs, ciabattabröd och enbärscreme. Vi har också ätit väldigt goda pizzor, med rårörda lingon på. Låter galet men sjukt gott.



Jag har lärt mig åka skidor tack vare världens bästa skidlärare Josefin. En underbar tjej som jag är så imponerad av. Mitt mål va att ta mig nerför barnbacken hel, jag åker numer blåa och röda backar oc långa transportsträckor. Hon har lurat upp mig på två olika toppar och jag har tagit mig ner själv, utan att vurpa en enda gång. Hon lurade mig också att åka ner på en i mina ögon sett skitstor brant och fått mig att åka i skogen, över små gupp och stora snöboxar. Men jag har känt mig så trygg i att ha henne med så det har varit nemas problemas. Nästa år kör hon och jag uppföljningskursen, jag längtar redan =)







Inne på den lokala ICA-affären som låg i anslutning till hotellet hitta vi en hel avdelning med bara Åre-choklad. Efter nästan 1,5 års uppehåll från godis och choklad bröt jag det och åt ett par praliner. Men det va de så värt, för det är det godaste godiset som finns.



Men förresten, jag va ju inte själv uppe i fjällen. Jag hade ju min älskade Mattias med mig. Och gissa om han varit lycklig nu när han äntligen fått glida ner i backen igen? Han är superlycklig och ser också fram emot nästa skidresa!







Avslutningsvis,

 Madde <3 Åre och Madde <3 Skidåkning

Har spenderat kvällen hemma hos Anny, och i Annys lägenhet finns en lång hall med en stor spegel. Antingen va de en väldigt snäll spegel eller har bara låren äntligen minskat lite. Tror och hoppas på de senaste alternativet. För då har verkligen all benträning gett resultat =)

I förmiddags begav jag mig till Liljeholmen för helgens sista pass. Efter gårdagens genomkörare med en hård Anny så kände jag mig ganska mör men gav mig fan på att jag skulle få till ett bra pass. Och fortsätta pressa ben, bröst, tricpes, mage och kondition.

Sagt och gjort. Ökade på benpress till någonstans runt 80 kg, helt utan problem. De va ju så klart galet jobbigt men jag gjorde det. Och begav mig raskt mot magmaskinen och nötte den ett tag. Det är underbart att känna känslan av en stark mage mot en tidigare ganska slapp. Fortsatte med vadpress, jag gillar INTE vadpress då det påminner om krampont jag får ibland på nätterna och det är då inte skönt. Men jag kämpade på bra och ökade tom på vikten ganska hårt. And I did it! Just då kände jag mig ganska bäst!
Fortsatte med triceps med hantlar, 10 kg för att vara exakt. Tugnt va de, och det sista lyftet höll jag på att få hantlen i huvudet.



Här bemästrar jag en annan akilleshäl, bröstet. Jag har en tendens till att slappa till när jag gör det ensam, men efter gårdagens bänkpress va de piece of cake today.
Innan finalen körde jag tricepspress, väldigt nära maxvikten. Då tappade en mamma o hennes 2 döttrar hakan och bara stirrade. Jag sträckte på ryggen och kände mig stolt, nästan så där övermäktigt stolt. Och den känslan fick följa med till löpbandet. Men all positiv energi va 2 km i 10% och 15% lutning en enkel match.



Det syns inte så tydligt, men tröjan va fullkomligt genomblöt och jag huvudet bara rann det av.



Och efter sådanna väl genomförda pass blir jag jätteglad. Även om jag inte bjöd på Sveriges allra största leende.

Nu tar jag helg från träningen, men imorgon kör vi igen. Då är det cross som gäller!