Helt oplanerat och väldigt spontant hamnade jag i gymmet i Liljeholmen (fast egentligen va de varken oplanerat eller helt spontant). Hade bestämt mig för att testa på den nya klassen VIPR men hade inte riktigt lust. Dels hade jag ingen ork att ta mig in till stan och sen tyckte jag att det blev för stressigt. Och så på vägen hem från jobbet började jag känna mig lite öm i nacke vilket betyder förkylning på G. Så jag tänkte att ett litet mys-pass på gymmet kunde vara en okej grej. Men det blev allt annat än mys. Körde ganska så hårt i ungefär en timme. Puuh. (De ömma i nacken försvann innan jag kom till gymmet).
Idag va de jag o en massa spänniga grabbar som slogs på den ena ytan med fria vikter. Fast jag va extremt fokuserad på min grej snegla jag lite åt de andras håll mest för att snappa upp andra övningar och tekniker. Och så va där 2 killar som va ganska underhållande. Den ena lekte PT åt den andra som va helt totalt slutkörd. DOm gjorde iaf väldigt många annorlunda grejor.

Här kommer mitt pass, som vanligt i bildform!


 
Grymt pass, med lång skön stretch!


Gjorde ett inköp till idag. Mitt proteinpulver har nästan tagit slut s det va dags för nytt. Med en ny smak denna gången.


Mintchoklad! Hoppas det är lika god som den låter. Imorgon ska jag testsmaka.

En liten parantes bara, jag äter frukost, lunch och kvällsmat + någon form av mellanmål och så kompletterar jag med en proteinshake efter kvällsträningen istället för tung mat. Ibland dricker jag en shake på morgonen också som innehåller rosenrot och grönt te vilket gör att jag bli väldigt alert och pigg. Fick även ett bra tips från Jenny igår, kesella med kanel. Någon dag får det bli mellis =)

Så har jag sakta men säkert under de senaste åren lagt på mig ganska många överflödiga kilon. Många olika faktorer har spelat roll. Jag flyttade hemifrån, jobbade mycket och hann väldigt sällan laga ordentlig mat, jag blev sedan sambo och då kom dom där sambokilona många talar om. Men största faktorn måste ha varit den stora knäoperationen jag gjorde. Va sängliggande ett tag och rörde mig begränsat men hade god aptit. Det har resulterat i att kroppen vägt lite för mycket. Dum som jag är ibland trodde jag att det skulle försvinna enkelt av sig själv, bara jag började röra på mig. Och med röra på mig menar jag typ promenad 1 gång om dagen. Men verkligheten är inte riktigt så enkel. Nej det skulle visa sig vara mycket svårare än så. Därför bestämde jag mig ganska snabbt för att inte sätta några större tidsmål eller för hög press på mig själv. För jag tänker så här, tog de 4 år att gå upp dessa 30 kilo, varför får det då inte ta 4 år att gå ner dom? Ganska snabbt bestämde jag mig för att göra detta på Mina Villkor. Satte därför upp små delmål, på obegränsad tid. Vid varje delmål skulle jag belöna mig själv. På ett eller annat vis.
För mig har dieter, större kostförändringar eller lägga mig på operationsbordet aldrig varit ett alternativ. Men med det sagt menar jag inte att det är fel för någon annan och att alla ska följa mig. Vi är olika individer som fungerar på olika sätt inget är kanske mer rätt än något annat. Jag bara tror att om man vill uppnå en långvarig förändring måste träningen ha den största betydelsen. Men det är bara va jag tror.
Hur som helst, träningen. När jag började i Maj 2010 så tyckte jag det va förbaskat kul. Men den glädjen va nog ganska kortvarig. Blev så frustrerad när det liksom inte hände något. Varken med kroppen eller orken. Jag försökte gå ett par gånger i veckan, men om man inte verkligen vill blir träningen heller inte bra. Hur mycket man än försöker. Men sen hände något, jag bestämde mig nog för att klara detta. Jag bestämde mig för att prova nya saker och fann en träningskompis och en ny favorit träning. Glädjen kom tillaka och det syntes både på kläder och vågen.  Men jag gjorde en viktig sak. Jag ökadade successivt och började från botten. Det funkar inte om man siktar för högt och går ut för hårt på en gång, kroppen är nog mer mottaglig för skador och överbelastningar. Det är det sista jag vill. Jag vill ha en frisk kropp och välmående inre.
Jag har sakta men säkert byggt upp min kropp, min styrka, min kondition, mitt fokus och min ork. Jag har ett hårt träningschema nu, men JAG har själv gjort det. JAG styr över den. Jag har kommit till den punkten då jag tränar för att jag tycker det är sjukt kul. Jag gör det för att jag själv vill och inte för att jag måste. Jag gör det för min framtid och för mitt välbefinnande. Jag tror att det är därför jag orkar köra många pass i veckan, lite för många tycker en del.

Min träning har blivit en livsstil, den har blivit en del av mig. Jag är stolt över vad jag åstakommit och jag trivs bra med denna Madeleine som finns här nu. En del säger att jag inte ska låta det gå till en överdrift, men jag strävar inte efter att bli en SIZE 0, jag vill heller inte vara ett benrangel med enbart muskler. Det är inte alls mitt mål. Mitt mål är att ha en i min ögon snygg kropp med lite muskler och lite gos att ta i och en hälsosam vikt, och när jag nått den kommer vågen inte komma fram så ofta. För det är viktigt att inte stirra sig blind på vågen, det viktigaste är att fokusera på det som får en själv att må bra. Just nu är det träningen. SATS är min fristad. Där kan jag va mig själv, där finns det ingen som är bättre än mig. Där finns bara jag.

Jag tränar inte längre för att gå ner i vikt, jag tränar för att nå min drömkropp men viktigast av allt för det för mig att må bra. Men jag skulle ljuga om jag sa att det hela tiden varit så.

Jag har snart klarat detta och jag vet att fler kämpar. Hoppas och tror att jag kanske kan vara lite inspirerande för andra som är i samma eller liknande situation.

Har ni synpunkter, funderingar eller bara vill dela med av hur ni gör, så gör det gärna. Va anonyma om ni så önskar. Jag dömer inte, är mest nyfiken på hur andra tänker och agerar.

Då va de söndag igen. Och ni som känner mig eller följer min blogg vet att det är spinning på söndagar. Cyckling Puls för att va lite mer exakt. Och i vanlig ordning va vi på plats i Sumpan en stund innan och då passade jag på att värma upp. Och jag blev varm kan ni tro. Och det känns så skönt, för att ni är de väldigt mycket som börjar lossna för mig. De är klart att kilo-tappningen har påverkan på när jag tex kör burpes men jag börjar få ihopa tekniken nu. Och tempot. Det börjar likna nåt nu, ingen är mer glad för det än jag. Vad jag körde får ni strax en bild på. Så kan ni läsa där, tror de är lättast så. Kändes som en riktigt bra träningsdag idag, precis detta jag har kämpat för och strävat efter den senaste tiden.


Slagen och sparkarna körde jag npg minst 20 på varje ben/arm. Tror jag. Och just de, körde ju lite mage också. Den där övningen jag berättade om här http://newadventure.blogg.se/2012/january/en-helt-vanlig-dag-hemma-hos-mig.html

Mattias gymmade också lite efter passet. Vi försökte peppa och hjälpa varandra så mycket som det va möjligt. Under tíden som han pumpade med sina övningar, pumpade jag botten-knäböj. Mjölksyre träning vill jag lova!

Men dagens bästa va ändå när en PT blev imponerad av mina burpes. Då sträckte jag på ryggen, lyfte upp huvudet extra högt och nästan klappade mig själv på axlen.

Igår bestämde jag att jag skulle köra lite slag och sparkar här hemma, har ju trots allt både mitsar och handskar! Men fick ett ryck och man måste ju värma upp ordentligt. Så jag plankade lite, några armhävningar, och burpees. Hör och häpna, 15 burpes?! Va har hänt?! Och dom va riktigt snygga idag må jag säga, fast de är klart såg ju dom inte riktigt själv. Men dom kändes grymma iaf. Och just de, gjorde ju knäböj. Med rörlighet. Och har man inte tillgång till skivstång, ja då tar man något annat..


Knäböj med en mopp. Ja de funkade riktigt bra. De ska ju inte va tungt bara
hjälpa rörligheten. Jag bjuder på denna bild, även fast den ser väldigt komisk ut=)

Uppvärmningen över, dags att köra på riktigt. Så på med handskar och mitsar. Körde 3 rundor.
Raka slag, uppercut, krokar, armbåge, backfist, hammarslag, höga sparkar, hårda knä och låga sparkar.
Och avslutade med magträning. Låg på rygg och höll runt Mattias vrister, han putta ner mina ben och jag sträckte upp. Fattar ni? Vet inte vad vi ska kalla den övningen, jobbig är den kan ni tro! 3 rundor 10 av varje.