Årets goda gärning

Idag när jag och Mattias va på väg hem efter träningen inträffa något märkligt. Inne i bussen vid hållplatsen uppe på Gullmars. En man vingla in och va helt väck. Han satte sig bredvid en stackars tjej och stupa i hennes knä. Tjejen uppskatta inte de och kröp ut. Mannen började harkla sig en massa och vi kollade så han inte låg och kräktes. Mattias försökte göra sitt bästa för att hålla upp han så han inte skulle kvävas på kuppen. Busschaffören letade efter vakter, och alltid annars kryllar det av vakter kring Gullmars, men inte idag. Mannen började harkla mer och låta konstigt. Vi försökte få kontakt med honom men det gick inte. Bussen tömdes på folk som hoppade på nästa buss. Vi stannade kvar, kändes inte rätt och lämna busschaffören med mannen. Inga vakter syntes till och mannen började låta ännu mer. Jag ringde ambulansen, när man inte är kunnig så tar man det säkra före det osäkra! En kille på SOS frågade hur det var med han, om vi visste något och ja sina rutinfrågor helt enkelt antar jag. Samtidigt som jag pratar med denna killen kommer ett fyllo in på bussen och börjar gorma på busschaffören om att han missade den andra bussen. Jag ber honom vänligt att vara tyst så jag hör vad SOS säger. Fyllot svarar tillbaka "det kan du skita i! Håll käften din jävla f***a!!"
Sen fick jag prata med en sköterska som bad oss lägga han i framstupat sidoläge så han inte skulle kvävas av sin tunga. Sagt och gjort. Ambulansen anlände ungefär samtidigt som vakterna. Vi fick förklara vad som hänt, sen började dom bända upp hans mun. Ungefär då gick vi.
Mannen va troligtvis väldigt nerknarkad. Men det kändes bra, det kändes fint inombords med vetskapen att man gjort något bra. För även om han varit dum och tagit en överdos så förtjänar han också hjälp. Och istället för att stå och stirra gjorde jag något åt de, jag ringde efter hjälp! Även om mannen förmodligen klarat sig ändå, så hade det inte kännts bra att lämna. Idag agerade jag, jag gjorde min medmänskliga plikt, jag väntade för att hjälpa denna man som var ensam och borta. Jag är STOLT över mig själv som inte valde det lätta alternativet!


Det kanske låter som jag gör världens sak av det här, och det gör jag med. För mig va detta stort! Och nu har jag fått ventilera ut om det också!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback