Vikt, hälsa, kropp och träning är ett hett och väldigt vanligt samtalsämne i vårt avlånga samhälle. Media hissar alla former av dieter, kroppsformer och träningspass. Modellerna på reklamskyltarna är ofta trådsmala med ett alldeles för modelligt ansiktsuttryck och jag tycker att de vore trevligt för omväxlingens skull om de hade visat en normalstor naturlig tjej eller kille med ett leende på läpparna. Jag tycker också att media skulle någon gång skriva om en normal nedviktgång utan piller, hysteriska bantningsmetoder.. För det går faktiskt att gå ner i vikt enbart med träning och rätt fokus. Men problemet är att 98% av befolkningen är så jävla lata så dom orkar inte hoppa på den resan. Som förövrigt jag tror är den mest hälsosamma resan du kan ta.
 Leva på ägg och tonfisk? Lägga sig på operationsbordet och ta bort stora delar av sin magsäck så man knappt kan äta sen? Går man ner i vikt, ja förmodlingen men blir man lycklig? Att avstå från mat och god dryck eller att inte kunna äta en normal portion? Att sätta sitt liv på spel, för vad? För att man är lat och inte orkar lyfta på arslet? Nej jag säger inte att det är så för alla men många kan nog känna sig vid i den kategorien.

Jag förespråkar hårt jävla träningsslit med kolhydrater, protein och lite socker. För kroppen behöver det. Det går inte träna på hög nivå om kroppen inte får i sig varierad kost och energi. Kroppen slutar förbränna efter ett tag och börjar ta av reserverna som finns.

Men jag tror att man måste börja med att ransaka sig själv innan man börjar sin kamp mot kilona. Man måste sätta upp en målsättning, varför vill jag gå ner i vikt? Är det för att må bättre? För att känna sig snyggare och mer attraktiv? Syftet är individuellt och ingen mål är sämre än det andra, bara man kan bestämma sig. Andra steget är att komma fram till varför man en gång gick upp i vikt. Va det för man va en soffpotatis och hellre tog bilen till grannen 100 m bort än att promenera. Va det för att man ätir för mycket onyttigheter och för mycket mat. Kanske en kombination av båda? Eller dåliga sovrutiner. Orsakerna kan va många och det är dm man måste hitta. Är det pga mat så försvinner inte det begäret för att man opererar sig. Är man lat kommer inte tonfisksburkar hjälpa. Inte på lång sikt iaf..

I mitt fall va det en kombination av lathet och dålig mat. Jag har tränat bort min lathet och ändrat mina kostvanor genom att sluta äta godis, inte dricka så mycket alkohol eller läsk. Jag har präntat in i mitt psyke att det är så här jag vill leva, så som jag gör nu. I resten av mitt liv vill jag att min vardag ska bestå av träning. Och mitt mål va inte att bli smal, det var och är att leva ett hälsosamt liv med mer ork och större leende.

För det där med vikt, hälsa och kropp, det är mer psykologist än något annat. När du övervunnit dina hjärnspöken, det är då du lyckas och först då kan du bli genuint lycklig.