Varje dag denna veckan har klockan ringt 6.15. Jag har gått upp, ätit lite, klätt på mig och åkt till jobbet. Tydligen så trodde min kropp och mitt huvud att jag skulle de även idag. 6.15 vaknade jag upp, för pigg för att ens fundera på att somna om. Så jag traskade upp med täcket och la mig i soffan ocj knäppte på tvn. Här ligger jag kvar för övrigt och kuckilurar. Såg iaf på ett halvtimmeslångt program och tänkte att sen kan jag nog somna om. Jo de kunde jag också, efter en stund. Sen vaknade jag igen. Vad jag iaf ville komma fram till att det är märkligt hur kroppen anpassar sig efter nya rutiner. Visserligen så är jag och har alltid varit en morgonmänniska som haft väldigt svårt att sova på morgon/fm. Men snälla lilla mig själv, jag kan väl iaf få sova till 8 eller halv 8? Måste jag vakna 6.15 när jag kan sova en stund till?

Nu, i skrivande stund är klockan redan halv 9. Mattias ligger och sussar gott än, fast ska nog snart vara en elak flickvän och väcka upp den sovande björnen ur sin dvala. För vi ska ju åka och träna sen ihop med Josefine och hennes J. Och sen ska jag nog kanske eventuellt pumpa lite i gymmet. Om ingen vill äta lunch just då. Sen ska jag nog hem och städa, började göra det i torsdags, så det går nog kvickt undan idag om vi hjälps åt. Alltså nåt av det tråkigaste jag vet är att städa. Och när man bor så trångt som vi gör känns det som att de blir dammigt lika fort som man dammat. Det är frustrerande! Hade jag haft en inkomst och inte levt på CSN hade jag övervägt att leja in någon som städar åt mig ibland. Sån där riktigt storstädning med fönsterputsning, skrubba alla skrymmsel och lister, rensa avlopp. Och så kunde jag med glädje städat den lätta städningen. Och när jag börjar jobba sen, tror jag att jag ännu mer komma känna att jag inte kommer orka skrubba allt. Men det skulle behövas. Suck! Städhjälp önskas nu, tack!! =)
Som jag filosoferar. Men drömma kan man ju, eller hur? Och på tal om att drömma, nu ska jag gå och väcka Mattias.