Är nog fasiken på gymmet!!

I höstas lärde jag känna Josefine under mitt första boxpass. I onsdags lärde jag känna Helené som är min nya boxpartner när Josefine längre inte är lika tillgänglig. Och idag lärde jag känna Kean, en kille som kör samma crosspass som mig på måndagar.

Förra veckan kom denna kille fram till mig under crosspasset och frågade om jag va okej. VId det tillfället stod jag lite framåtlutad och va halvt död i kroppen. När jag sa att jag mådde bra pekade han på min blåslagna boxarm och frågade vad som hänt. Att en främling frågar om något hänt är ingen vanlig sak så jag blev halvt chockad och svarade att jag gick på boxning, då pustade han ut.
Idag frågade han om jag ville slå följe en bit och prata träning. Sagt och gjort. Han sa lite frågande att vi kanske kunde träna mer ihop nån dag. Han är från London, nyligen hitflyttad för praktik på ett företag, så jag antar att han letar vänner. Och träningskompisar som peppar en framförallt i gymmet är inte helt tokigt!

Hur som helst, vad jag ville ha sagt med detta inlägg är att det är kul när främlingar vågar gå fram till en och börja chitchatta. Ännu mer, fråga så man verkligen är okej. Jag är väldigt dålig på de, då jag sällan vet hur jag ska inleda ett nytt samtal. Och överlag är det nog väldigt "osvenskt" att faktiskt göra det, och med det sagt borde vi bli bättre på de. För oftast hittar man de bästa ralationerna på oväntade ställen!!