Efter 11 år av trygghet och kärlek har hon nu lämnat oss. Vår vän, vår beskyddare. 11 år fyllda av skratt och glädje. Hon gav oss trygghet, hon vakta oss och såg till att vi va ihop, inte för långt ifrån varandra. Vår hund, vår Skrållan.

Hon skulle alltid va först, men ändå ha stenkoll på vad som hände bak henne. Gick någon för långt bak samlade hon ihop oss. Jag minns att hon brukade ligga utanför Julias dörr, Julia va ju liten och hjälplös om något skulle hände, så Skrållan placerade sin sovplats precis nedanför dörrkarmen. Julia va i trygghet.
En morgon när Skrållan va liten, tog hon en macka från bordet, de är de enda under 11 år hon ätit utan tillåtelse. Julia och Rebecka jublade för de innebar att brödet va slut och dom fick glass istället.
Hon va verkligen en beskyddare. En sommar kom en kille som ville sälja tavlor. Skrållan satte sig på trappan till ytterdörren när mannen va på väg at öppna staketet. Hon spännde ögonen i han och va knäpp tyst. Mannen kom aldrig in.
Skrållan va världens snällaste hund och fann sig i de mesta. Hon lekte fast hon blev gammal och trött. Grannpojken satte sina solglasögon på henne en gång och hon låg snällt i skuggan och såg ut som världens coolaste hund. Sån va hon, vår Skrållan

Nu har hon lämnat oss, nu tar hon hand om alla uppe i djurhimlen!! Och hon har nog fortfarande sitt vakande öga över oss.

Sov gott Skrållan, jag och hela familjen kommer sakna dig, och nästa gång jag kommer hem, kommer de kännas väldigt tomt.