När jag va liten, riktigt liten bodde en flicka mitt över gatan. Den här flickan va 1 år äldre än mig, men vi fann varandra snabbt. Vi växte upp ihop och hitta på allt möjligt tillsammans. Jag kallade denna flickan och även flickans storasyster för mina storasystrar. För mig va dom de. Hon va den bästa vännen ett barn kunde önska sig.
Men en dag hände något. Hon flytta. Ut på landet. Vi flytta ut på ett annat land. Vi gick i olika skolor. Vi blev stora och med tiden gled vi från varandra. Hon fick nya vänner, och jag hitta andra, tiden räckte inte till. Vi började gymnasiet och gled från varandra ännu mer. Hon flytta till London, jag till Stockholm. Men vi fann varandra igen, vi hade kontakt via msn och facebook. Och hon kom på min 20årsdag. Hon gjorde hela min dag, jag va så lycklig, även fast de bara va en kort stund. Hon kom, de va allt som räknades. Nu har vi glidit ifrån varandra igen. Shit va jag saknar min bästa vän, min storasyster. Och idag fyller hon år. Och jag har inte ens hennes nummer dit hon bor nu så jag kan inte ringa, inte ens skicka ett grattis-SMS. Facebook känns inte så jättepersonligt men bättre än inget. Många grattis till dig Sara, hoppas du får en underbar dag borta i Spanien!! Jag saknar dig jättemassor och hoppas att vi snart ses!! Även fast vi knappt hörs längre, så är du i mitt hjärta fortfarande min storasyster och min allra käraste bästa vän!! Pussar och kramas till dig!!


//M